Det går framåt

Det är minsann inte så lätt att vara ung och oruti-nerad med höga ambitioner. Eli Night vill så gärna springa det fortaste hon kan; hon ligger på bettet och frustar och har bara så kul och vill springa iväg. Och det gör hon, när hon får tillåtelse - snabbare och snabbare, tills hon uppnår hastigheten då hon inte längre orkar hålla ihop sin stora kropp, då motoriken inte riktigt hänger med.

Just nu är den gränsen vid 1.25-tempo.

Sedan rullar hon över i galopp.

För någon vecka sedan orkade hon knappt hålla ihop travet när det gick i 1.40-tempo - så visst går det framåt. Det blir bättre och bättre, även om tiderna hon ligger på just nu inte skrämmer några konkurrenter.

Hon håller på att utbilda sig i den svåra konsten att springa fort!

Nu har vi avverkat den första veckan av stryketräning, kombinerat med explosiv snabbhetsträning, allt har gått enligt planerna. Det finns ingenting att anmärka på. De vassa tiderna kommer vad det lider. Det viktigaste är att hon får den rätta tekniken - och dit är vi på väg, sakta men säkert.

Bilden visar när Matte susar fram på rakbanan vid ett tidigare tillfälle. Här visar hon prov på ett bra frånskjut och fin snärt i steget.