Hård träning kräver stretching

Efter en helg av relativ hård träning är det viktigt att musk-lerna får sträcka ut ordentligt efteråt. Det underlättar blodgenomströmningen och syretillsättningen i musklerna och förhindrar därmed uppkomsten av spänningar och muskelknutar.

Fredag - Söndag har Eli travat på rejält av karaktären "Motion Elit", dvs en ganska hög lägstafart (1.50 - 1.40-tempo) under en längre, sammanhängande, tid där vi nöter in en rätt löpteknik utan att hästen blir muskeltrött.

I väntan på att rakbanan skall torka upp och bli framkomlig för intervallträning utan risk för skador, har träningen till största delen ägt rum på rundbanan, som är i förhållandevis ganska bra skick.

Allt enligt plan

Gårda-gens träningspass var mer eller mindre en upprep-ning av söndagens.

Först 1½ uppvärmningsvarv på körslingan (som mest påminde om en frusen tvättbräda) med en liten bensträckare på rakbanan; den sammanlagda distansen blev ca 5 km.

Därefter ut på rundbanan där vi gick i bakvarv. Först 3 varv där varje bortre raksträcka - ca 200 m - innebär en ordentlig rush, där Eli får sträcka ut ordentligt och ligga nära sitt max. Där ska hon vänja sig vid farten och öva upp sin koordinationsförmåga och hålla balansen, få rätt teknik. Igår fungerade det bra, hon kändes stabil och motiverad. Hastigheten på raksträckan ligger uppskattniningsvis på ca 45 km/tim, vilket motsvarar 1.20-tempo.

Efter de inledande tre varven gick vi ner i skritt ca 250 m, eller ca 2 min, för att få ner pulsen lite. Sedan 2 nya friska varv med samma upplägg som de första varven. Sammanfattningsvis kan man säga att det blir lite fartlek, där hon får lära sig att växla tempo, vilket i sin tur stärker ryggmuskulaturen.

Efter dessa bakvarv skrittade vi tillbaka till stallet. Hela träningspasset tar 60 min och den tillryggalagda distansen blir ca 12 km.

Hon känns starkare och starkare för varje pass nu.

Allt enligt plan.

Blogginlägg Nr 100!!!

Tiden går fort. Ibland känns det som att man inte riktigt hänger med.

Detta inlägg är Nr 100 sedan starten i februari 2009. Det känns nästan som det vore förra månaden.

Mycket har hänt sedan dess. Det är bara att klicka på årtalet och scrolla ner i arkivet och kika. Det är en resa .....

Träningen för Eli Night's del har förflutit mycket bra sedan förra inlägget i förra veckan. Hon har gått ett rejält pass varannan dag. Raskt trav i bakvarav på rundbanan, omväxlat med några varv på körslingan som uppvärmning och nedtrappning.

Just nu är underlaget inte det allra bästa, körslingan påminner mest om en tvättbräda och rakbanan är både blöt och isig. Man får helt enkelt anpassa hastigheten efter underlaget och förutsättningarna och peppar peppar, ännu har vi inte råkat ut för några skador och min teori för det är att vi inte har kört Eli alltför muskeltrött.

Det är då de flesta skadorna uppstår - när hästen blir så trött i sina muskler att senor och ligament får ta hela stöten. Det gäller att bygga upp muskulaturen - inte bryta ner och fördärva och det börjar ge resultat nu. Just nu har hon bra tryck och spänst i steget när man driver på och kräver av henne att raska på lite. Vi får hoppas utvecklingen fortsätter enligt plan.

Gårdagens träningspass blev en avslappnande ridtur på nästan en timme.

Undrar hur läget är när vi skriver blogginlägg nr 200.....??

Renskinn

I stället för sadel brukar Matte då och då använda ett renskinn att sitta på. Det är behagligt och skönt för både häst och ryttare. Renskinnet fördelar kroppstyngden på ett bra sätt och får hästen att slappna av, dessutom kan ryttaren känna hästens närvaro på ett helt annat sätt än med en konventionell sadel, med eller utan bom.

Att sitta på ett renskinn är så nära barbacka man kan komma.

Tåvikter för bättre trav

För att förbättra tekniken i den ädla konsten att trava snabbt, får man ta till olika metoder. Eli blir ofta kort i sitt steg, hennes långa ben hinner inte undan och det slutar i galopp. För att få henne att sträcka ut ordentligt och få ett långt steg har vi nu börjat träna henne med tåvikter. Vi har använt dem kanske 3 - 4 ggr och märker väl egentligen inte någon större skillnad, men vi ska fortsätta och se om det lossnar framöver. Lite stabilare har hon blivit, men det kan också bero på hur man kör henne, man måste vara ganska tuff och krävande för att väcka upp henne och få henne att bjuda till ordentligt - då springer hon klockrent, med bra spänst och snärt i steget! Men hon kan bättre än så - hon måste lära sig att springa fort.

Matte som kusk

Nu har det gått 11 da-gar sedan taket rasade in i det gamla stallet och vi börjar känna oss lite mer hemmastadda i det nya. Vi har fått ett hjärtligt och varmt bemötande från såväl innehavare som hyresgäster, så ur den aspekten känns det bara bra.

Träningen har kunnat fortgå med allt mer ökad intensitet, även om det inte går helt enligt plan. I planeringen ligger bl a intervallträning som skall påbörjas så snart jag lyckas montera en hastighetsmätare på träningsvagnen. För övrigt travar Eli med bra tryck och spänst i steget, även om hon inte alltid är 100% stabil; hon rullar över i galopp när det går för fort och hon känner att hon inte får fäste ordentligt, eller när man tar upp henne för hårt och "trycker ihop" henne, då blir steget alltför kort och det slutar med obalans och galopp. Det gäller att lägga sig på gränsen ..... inte för fort och inte ta upp henne för mycket utan låta henne få sträcka ut på stegen samtidigt som hon ligger på bettet.

Häromdagen var det, som omväxling, Matte som hoppade upp i träningsvagnen och tog sig en träningsrunda. Det förevigades naturligtvis!

Sund och rund

Kan bara inte undan-hålla alla ute i cyber-rymden denna sköna bild på ett välmående, dräktigt sto, som tar dagen som den kommer och bara väntar på att få pressa fram sitt föl.

Ännu kan vi inte känna några riktiga "sparkar" eller rörelser där inne i denna enorma mage, men det är bara en tidsfråga innan fölet ger sig såpass mycket tillkänna.

Som sagt - två månader kvar.

Känns ibland som en evighet ....

62 dagar kvar

Totalt ovetande om allt som hänt här uppe i Väster-haninge, knallar Easy Thrust omkring nere i Ösmo hos sina kompisar. Den beräknade nedkomsten är satt till den 4 maj.

Det är alltså bara 62 dagar kvar!

Oj, vad tiden har gått fort. Det känns nästan som det bara var några veckor sedan som Easy stod uppe hos Agneta på Sjövillan och blev inseminerad.

Allt är väl med henne, hon har inte haft några fler anfall av magont. Sedan några dagar tilbaka får hon ett extra proteintillskott till sin foder giva, bestående av 1 mått Lusernpellets/dag. Och har man ännu inte läst in sig på de böcker som handlar om hur det är att föda upp en unghäst, då är det hög tid att göra det nu. Det finns mycket intressant litteratur att tillgå - det är bara att sätta igång och förkovra sig i ämnet.

Under tiden får Easy Thrust fortsätta att umgås med sina kompisar och må sådär oförskämt bra som hon tycks göra.

KATASTROF!!!

För ett ögon-blick stannade världen.

För ett ögon-blick slutade allt att existera.

Ett telefonsamtal vid lunchtid, söndag 28 februari 2010, förändrade tillvaron för lång tid framåt.

Taket på stallet hade rasat samman!!

Tonvis med blöt snö knäckte de gamla takstolarna som vore de tändstickor.

Som genom ett under hamnade ingen människa under rasmassorna. Tyvärr, tyvärr hann en kär gammal trotjänare - hunden Roy - inte undan utan omkom omedelbart då flera ton tung snö krossade allt.

Samtliga hästar har nu evakuerats till olika stall i närheten. Mitt i detta kaos, detta trauma, hade vi trots allt tur som kom till ett stall med många bekanta träningskamrater och alls inte långt från det gamla stallet, vilket innebär att vi fortfarande kan utnyttja den fantastiska träningsanläggningen.

Eli Night befinner sig fortfarande - nu tre dagar senare - i ett förvirrat tillstånd. Hon är spänd och orolig i den nya miljön som hon så abrupt kastades in i; det tar någon vecka innan de nya kamraterna blir goda vänner.

Träningen har naturligvis kommit av sig. Just nu handlar det mesta om att hålla igång Eli och komma in i de nya rutinera.