
Dagarna och nätterna går och ingen-ting händer, men det börjar icke desto mindre gå någon slags slentrian även i detta unika tillstånd av spänd förväntan. Man hamnar i ett slags mentalt vakuum där kroppen pliktskyldigast utför de sysslor som skall göras, allt medan hjärnan lyssnar och letar efter små små signaler eller tecken på att något kanske håller på att hända som kan komma att innebära att denna vibrerande bubbla av vakuum kan explodera.
Men ..... ingenting .....
Kanske i natt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar