Allting rätt - Allting fel

Det är tisdag morgon. Solen håller på att sakta arbeta sig upp och småfåglarna sjunger för full hals. Den ljumma vårluften sipprar in i rummet genom en liten springa i vädringsfönstret och allt doftar vår.

En vacker morgon.

Ändå känns det tungt och dystert när jag sitter och tänker tillbaka på hur jag och Matte kämpade oss igenom hela den långa kalla vintern och la ner hela vårt liv i rehabiliteringen av Ringo. Vi ville så gärna att denna vackra häst skulle bli frisk och fräsch och få göra det han tycker allra bäst om - att springa.

Trots att vi gjorde allting rätt blev det fel.

Men nu har naturen utrustat Ringo med denna typ av ligament, denna modell av gaffelband vars yttersta begränsning vi har passerat. Det är bara att försöka inse det och ta in det i hjärtat, även om tankarna ibland uppehåller sig vid en massa 'varför' och tänk om ...' osv.

Ringo ska nu få tillbringa sina dagar med att vandra omkring i skogen och ridas i lugnt och behagligt tempo över stock och sten. Det gäller bara att hitta den rätta familjen för honom. Jag och Matte har inte de ekonomiska möjligheterna att ha en konvalecenshäst stående.

Vi säljer hästen, men behåller de vackra minnena.

Satsningen på trav går vidare och just nu letar vi med ljus och lykta efter en häst att antingen köpa eller leasa.