Rid i natt!

Var det inte Wilhelm Moberg som skrev den klassiska romanen Rid i natt? Nåväl, det får vara hur det vill med den saken, men faktum är att Ringo rids i kolmörker under veckodagarna och körs för vagn i dagsljus på helgerna. Varje dag/kväll i ur och skur, mörker och kyla.

Av de tre senaste ridpassen att döma, verkar han ta det med ro om det är mörkt ute eller inte, om han ska bära någon på ryggen eller dra omkring med någon i en vagn bakom sig. Det verkar liksom inte spela någon roll. Han har, efter sina mått mätt, blivit otroligt lugn och avslappnad. Om man ska drista sig till att beskriva det med några fina ord så kan man säga att Ringo utstrålar en inre balans och harmoni som det var länge sedan vi såg. Bilden illustrerar förresten ganska bra hur han känns. Kolla blicken!

Nu kanske vi har totalt fel, vi har kanske gjort en komplett felbedömning av sakernas förhållande. Det kanske bara är så, när allt kommer omkring, att han känner en total likgiltighet inför vad han tvingas gå igenom - vem vet, egentligen, hur hästar tänker?

Lugn och behaglig har han i alla fall blivit de senaste dagarna och det är bara att hoppas att han kan behålla denna milda sinnesstämning och fortsätta att rikta sin energi åt det håll den ska riktas - framåt, och inte som så många gånger tidigare, uppått.

Men, vis av tidigare erfarenhet av denna fyrbenta herre, så lär det väl inte dröja förrän han är tillbaka till sitt gamla jag ... en vandrande, pyrande krutdurk som bara otåligt väntar på att få explodera.