Det är skillnad på amatörer och proffs

Förut-sätt-ningarna för att lyckas med sin sport är starkt begrän-sade för amatörer som jag själv och min familj. Om man jämför de ekonomiska resurserna som finns hos de proffessionella tränarna med ens egna, då förstår man, att förutom skicklighet, ska det till mycket tur för att en travhäst av idag ska kunna bära sina egna kostnader.

Bilden illustrerar detta mycket väl.

När en träningsvagn har fått en smäll och blivit skev och vind, då blir det till att ta fram svetsen och värma och böja och kyla och värma och böja igen, tills man har fått en vagn som är något sånär rätt balanserad.

Något som knappast ett professionellt travstall pysslar med. Det är åtminstone min teori. Om ett proffs hade haft vagnen på bilden är jag övertygad om att den hade hamnat på tippen, möjligen hade någon kanske investerat i ett par nya skalmar.

Amatörer som jag har inte råd med sådan lyx.

Vi får laga och trolla med knäna tills vi når gränsen där säkerheten äventyras. Då måste även vi ge upp och motvilligt öppna plånboken.

Men så länge drömmen lever om en frisk och fräsch häst, som kanske en dag kan bära sina egna kostnader - så länge lagar vi det som lagas kan och kör vidare.

Tack Lasse för hjälpen!

Rid i natt!

Var det inte Wilhelm Moberg som skrev den klassiska romanen Rid i natt? Nåväl, det får vara hur det vill med den saken, men faktum är att Ringo rids i kolmörker under veckodagarna och körs för vagn i dagsljus på helgerna. Varje dag/kväll i ur och skur, mörker och kyla.

Av de tre senaste ridpassen att döma, verkar han ta det med ro om det är mörkt ute eller inte, om han ska bära någon på ryggen eller dra omkring med någon i en vagn bakom sig. Det verkar liksom inte spela någon roll. Han har, efter sina mått mätt, blivit otroligt lugn och avslappnad. Om man ska drista sig till att beskriva det med några fina ord så kan man säga att Ringo utstrålar en inre balans och harmoni som det var länge sedan vi såg. Bilden illustrerar förresten ganska bra hur han känns. Kolla blicken!

Nu kanske vi har totalt fel, vi har kanske gjort en komplett felbedömning av sakernas förhållande. Det kanske bara är så, när allt kommer omkring, att han känner en total likgiltighet inför vad han tvingas gå igenom - vem vet, egentligen, hur hästar tänker?

Lugn och behaglig har han i alla fall blivit de senaste dagarna och det är bara att hoppas att han kan behålla denna milda sinnesstämning och fortsätta att rikta sin energi åt det håll den ska riktas - framåt, och inte som så många gånger tidigare, uppått.

Men, vis av tidigare erfarenhet av denna fyrbenta herre, så lär det väl inte dröja förrän han är tillbaka till sitt gamla jag ... en vandrande, pyrande krutdurk som bara otåligt väntar på att få explodera.

Snöstorm och krumsprång

Kom till stallet med Lundells låt 'Snön faller ...' i skallen när flingorna yrde både kors och tvärs över stallbacken. Jag och Matte bestämde oss för att åtminstone försöka upprepa gårdagens aktivitet, dvs Ringo går i rygg på Easy i skritt och lätt jogging.
Vi selade på och när jag sedan skulle gå bakom den relativt tunga vagnen och ta nittiograderskurvan inne i stallet på väg ut, gjorde Ringo ett sagolikt krumsprång i sin iver att komma ut och i sin osäkerhet på vad som höll på att hända bakom honom. Resultatet blev att ena hjulet fastnade i hörnet varpå Ringo böjde på sina bakben, spände varje muskelfiber i rumpan och verkligen laddade för nästa språng. Jag hann lyfta loss vagnen och när han skuttade till och for iväg, svängde han hastigt och mindre lustigt till vänster, in i nästa stallgång, och fastnade på nytt med samma hjul i nästa hörn. Samma procedur upprepades en gång till och när vi så småningom och äntligen kom ut ur stallet, for han iväg några meter i vild panik innan jag lyckades få stopp på den flåsande, ystra fyrbeningen. Då hade skaklarna böjts så hårt och förorsakat sådana spänningar i selet att det högra quick-hitchfästet löstes ut och skalmen lossnade med sådan kraft att säkerhetsremmen, i äkta läder, gick av som vore den en gummisnodd.
Jag fick hjälp av några stallkamrater att koppla loss vagnen, alltmedan Ringo stod och frustade med vilt uppspärrade ögon och vidgade näsborrar. Han fick stå och lugna ner sig en stund innan jag ledde in honom i stallet igen där vi kopplade på en ny vagn och kunde så småningom komma ut i vinterstormen efter sju sorger och åtta bedrövelser.
Efter att ha varit ute en stund beslöt vi att avbryta det tänkta träningspasset, innan det hände en ny olycka, eftersom snön byggdes upp under hovarna till rejäla styltor, som gjorde åtminstone Ringo osäker och ängslig. Även Easy visade tydligt för Matte att denna dag var inte den rätta för utomhusaktiviteter.
Ringos entusiasm och heta vilja att springa fort är det dock inget fel på. De senaste två tre dagarna har han tänt till ordentligt och har massor av länge lagrad överskottsenergi som han hemskt gärna skulle vilja springa av sig. Det bådar åtminstone gott .... att man sedan åker på utgifter för att återställa träningsvagnen i skick som ny - det får man blunda för.

Två sidor av samma mynt

Ena dagen from som ett lamm, lufsande som en sömngångare med hängande huvud och ointresserad blick, kloppetti ... kloppetti ... klopp ...
Andra dagen vild som tjuren Fredinand när han sätter sig på getingen, frustande som ett vilddjur som helst skulle vilja spränga sig själv i en vild långrush.
Samma häst, samma individ, men med helt olika beteende från den ena dagen till den andra; som att vända på en hand.
Som två sidor av samma mynt.
Att Easy Thrust har en lugnande inverkan på honom står helt klart. Att han inte gillar att ridas ensam i mörkret börjar också alltmer framstå som glasklart, men ibland har nöden ingen lag, som det brukar heta. Han har en gaffelbandsskada och måste därför röra på sig varje dag för att förhindra ärrbildning och ibland kan det innebära att man måste vara ensam med Matte under vinterstjärnorna och det kan vara hur romantiskt som helst.
Men nu är Ringo en häst och uppskattar kanske inte riktigt samma saker som vi tvåbeningar gör.
Åtminstone inte denna skimrande vinterkväll ...
När jag och Matte sedan satte oss i bilen och styrde kosan hemåt, pratade vi lite förstrött om Ringo och hans märkliga humörsvängningar, alltmedan den kalla snön knarrade under vinterdäcken.

Livskvalitet

Så har då helgen runnit förbi och trots att fredagen var den trettonde, har denna helg varit en av de bästa helgerna på länge.
Att sitta bakom ett halvt ton ångande, frustande kött och blod i några bitande minusgrader samtidigt som solen skiner över det vita landskapet - det är inget annat än ren och skär livskvalitet. Och när man sitter där och bejakar livet, ackompanjerad av hovarnas rytmiska dunk, slår det mej att mina tankar och vad jag vill fortplantar sig från hjärnan, genom armarna, ut i fingrarna och genom lädertömmarna in i hästens mun, som genast lyder minsta vink, minsta tanke. Känslan blir att jag 'tänker' hästens rörelser, hästens hastighet och riktning. Det är maffigt!
Helgen som nyss passerade är nu historia, men den har varit precis vad Ringo behövde. En lagom dos fysisk aktivitet för att stärka senor och ligament och förhindra ärrbildningar i gaffelbandet, men också en psykisk stimulans som han såväl behövde - och förtjänade! Ringo är en ängslig själ som lätt stressar upp sig, en häst som, förutom fysiska aktiviteter, behöver få tid, omtanke och mycket kärlek. När nu en ny vecka ligger framför oss, kan man bara hoppas att helgen lämnade kvar ljusa minnen hos honom som han kan tänka tillbaka på där han står i sin hage och tittar ut över nejden.
Bilden visar hur det kan se ut från ett kuskperspektiv när man kör en travhäst. Det var när Lillmatte körde Easy Thrust i somras som hon passade på att ta denna bild.

I huvudet på en hovslagare

Ibland - säger ibland - har man tur och trillar på människor man önskar att man hade träffat långt tidigare.
Som t ex Jimmy Nilsson, en travtränare/hovslagare från Värmland, som besitter just den spetskompetens som kan betyda skillnad mellan succé och haveri, mellan en frisk och fräsch travhäst, eller en trasig och skadad trashank.
Denne värmländske hovslagare introducerade en idé som jag tror skulle ha förhindrat att Ringos gaffelband blev uttänjt så till den grad det nu blev. Numera har vi anammat hans teorier och kör med tvärtåade skor bak. Det ger extra stöd åt trakterna och innebär att steget förkortas med upp till 20 centimeter. Han trampar alltså inte under sig på samma sätt som tidigare utan får ett kortare, mer explosivt steg istället; belastningen på senor och ligament minskar.
Jimmy har också inlett en process som innebär att hovens främre del verkas ner till blodkärlen varje gång han skall ha nya skor. Detta görs för att kärlen ska dra sig tillbaka högre upp i hoven och för att hovens främre del ska kunna komma ner en bit och trakterna således upp en bit. Hovens vinkel mot marken blir mer naturlig och även linjen kotan - kotbenet - hovbenet.
När Jimmy förklarar hur allt detta hänger samman och man får en tydlig helhetsbild över hästens anatomi - då kommer man till insikt om hur lite man egentligen vet om dessa mäktiga, fyrbenta djur.
Det är väl därför som hovslagaren är hästens bästa vän och inte tränaren....

Working On A Dream

Bruce Springsteen och jag har en sak gemensamt - båda jobbar vi på och med en dröm.
'The Boss' sjunger om att han gör det - jag är mer konkret. Jag kratsar hovarna, selar på hästen och kör ut från stallet med en innerlig förhoppning om att Ringo snart skall bli friskförklarad.
Springsteen vill förändra världen - och vem skulle inte vilja det, men tills dess kan jag nöja mej med mindre.
Som t ex att imorron skiner solen, det är tjugofem grader varmt och startbilen börjar rulla med en laddad Ringo bakom .....
I'm working on it.

Slagen av Ringo - Favorit i V75!

På bilden från målgången på Färjestad den 28 juli -08 kan man se hur häst nr 3 på bilden blir slagen av Ringo. Hästen som också blev trea i mål heter Soldier Thrust och kördes av Olle Goop.
I lördagens V75-tävlingar på Jägersro är samma Soldier Thrust, i skrivande stund, klar favorit till att vinna loppet! Hur har det gått till? En häst som Ringo besegrade för bara sju månader sedan?
Svaret är enkelt. Soldier Thrust har sedan dess startat fem gånger och sprungit in 146.750 kr, efter bl a två vinster på Solvalla och inte en enda galopp i raden på sina sammanlagt 10 starter i karriären. Mycket bra!
Vill nu inte direkt påstå att jag är avundsjuk - jag unnar hästen och alla personer runt omkring den all framgång och lycka i framtiden, men det som slår mej är att jag undrar vilken kapacitet Ringo egentligen besitter om en av hans konkurrenter har kunnat utvecklats så enormt att han sju månader efter deras möte nu är favorit i ett V75-lopp.
Jag längtar till den dag då Ringo blir friskförklarad! Det kändes på dagens träning som att klippet och spänsten i steget är på väg tillbaka, det där vägvinnande och nästan ljudlösa steget som är så vackert att betrakta.
Passa dej Soldier Thrust (och alla andra) - snart är vi tillbaka på banan igen!

Lekkamraten vann på Valla!

Ringos lekkamrat från uppväxttiden hos tränaren Thomas Franck - Robbie Williams - vann ikväll på Solvalla! Torbjörn Jansson körde till ledningen direkt från start, trots 20 meters tillägg, och behöll sedan den positionen in över mållinjen. Va kul för 'Linkan', Robbies ägare! 50000 friska kronor direkt in på kontot - inte helt fel. Och skoj för Thomas med för den delen, att han emellanåt kan få utdelning för sitt slit med hästarna i ur och skur.
Vad Ringo beträffar så undersöktes han på förmiddagen av en professionell naprapat som kunde konstatera en inflammation i bicepsmuskelns övre fäste på höger framben. Stretching och massage med arnikalinimet ska lindra besvären.
Olika ödets lotter falla ... (suck).
Men det finns ingen anledning att hänga läpp! Det är bara att bryta ihop, bita ihop och komma igen! Finns bara en väg nu - och den pekar uppåt.

Massage rekommenderas!

I tisdags fick Ringo professionell massage i en timme och effekten lät minsann inte vänta på sig. Dagarna efter var det som att hantera en helt ny häst! Borta var den superstressade och ängsliga individen, som för det mesta gick snett mellan skaklarna, hängde med huvudet till vänster och gick som en balettdansör, dvs på tåspetsarna, när man krävde av honom att skritta långsamt. Nu gick han plötsligt rakt och avslappnat och kunde till och med kosta på sig att kolla läget på sin högra sida. Muskelspänningarna hade lämnat kroppen och han kunde äntligen slappna av - vilken känsla! Att vi sedan bytte träningsvagn till en bättre balanserad modell och ändrade lite på inställningen av sele och huvudlag, har med största sannolikhet också bidragit till det lugnare beteendet. Nu får man hoppas att det håller i sig ....
Ser att Ringos barndomskompis från tiden hos Thomas Franck, Robbie Williams, ska starta på Solvalla nu på onsdag i V64. Jag ska berätta det för Ringo ikväll. Kanske kan det sporra honom att skynda på med sitt eget tillfrisknande ... vem vet?