När vinterns värsta snökaos över-faller Östra Svealand och tunga, tjocka snöflingor vräker ner på både längden och tvären - då är det bara att glömma allt vad rehabiliteringsträning av travhäst heter och istället ägna sig åt borstning, ryktning, kärlek och omtanke ... och lite morötter.
Vi brukar inte låta vädrets makter styra, men att sadla på Ringo igår och ge sig ut i vykortsvintern, hade bara inneburit att hästen skulle ha gått som på ett par styltor efter bara några meter. Den varma snön skulle ha fastnat under hovarna och gjort en ridtur alltför riskabel ur ett skadeperspektiv. Dessutom har Ringo haft en uppbyggande och effektiv två-veckorsperiod av träning, så en dags återhämtning är inte helt fel.
Så istället för att belasta hovarna fick de istället en extra översyn. Hoven på hans vänstra bakben, samma ben som gaffelbandsskadan sitter i, är behäftad med en relativt bred och djup spricka på undersidan, mellan trakten och ballen, sedan snart en vecka tillbaka. Vi tvättade rent med Jodopax och dränkte in sprickan och det närliggande området med en antiseptisk och mjukgörande salva. Vätskeansamlingen, som bildas i benet som ett resultat av skadan, behandlades som vanligt med kylliniment.
Efter några avslutande klappar och kramar var han sedan redo för att hugga in på kvällsmålet, som består av müsli, fibergi, betfor och hö. Friskt, ljummet dricksvatten finns som alltid i den upphängda hinken bredvid krubban.
Jag tror knappt han märkte när jag och Matte försiktigt tassade iväg och gick därifrån och ut till bilen som troget stod och väntade på oss under ett tjockt lager av tung, blöt snö.